Lite sent ute I know men har haft fullt upp!
I torsdags var det ju hemmapermiär (och ES premiär för den delen). Första 20 var helt underbara. Lovar att 99% av alla som såg matchen var helt säker på att luleå skulle vinna. Stort.
Nu blev det inte så. Dom slutade spela, stod still och vad mer kommer jag inte ihåg. Har redan förträngt.
Jag var på plats (*daah*) och satt mellan två personer som tappar humöret helt när det går dåligt för laget dom hejar på. Pappa och min pojkvän. Under hela sista perioden satt och och sa/skrek allt från domarjävel till “men skjut då din jävla sopa”.. Milt uttryckt.
Och hela vägen från våra platser till bilen hörde jag bara negativt.
Förmodar att det inte bara var dom.
Okej, det här var en match som lule BORDE ha vunnit. Lule var och ÄR det bättre laget. Man vinner inga matcher när man kör järnet en period och slappnar av i dom andra två.
Nu var det har bara första matchen, tack gode, och man ska INTE dra för stora växlar av det. Jag väntar 5-10 matcher innan jag börjar snacka om kvalserie och gud vet allt.
——
För övrigt var den tysta minuten den längsta jag någonsin varit med om. Även den jobbigaste. Två sekunder in i talet som mannen i björngapet höll började jag gråta. Jag var förmodligen (och förhoppningsvis) inte den enda som fällde en tår.
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
